Fem druvor att kunna mer om
När vi pratar om rött vin finns det några druvsorter som är extra bra att kunna mer om. Vi har valt ut fem olika varianter som är vanligast att stöta på. Vi ska nu presentera dessa lite kortfattat så att du kan känna igen dem när du hör en gäst prata om dem eller när du läser på en flaska.
Vi börjar med den mest odlade druvan i världen, Cabernet sauvignon. En av anledningarna till varför den är så pass utbredd är att den är ganska tålig. Den går helt enkelt att odla på många ställen. Druvan finns i allt från det billigaste bordsvinet till det mest exklusiva Bordeaux-vinerna. I Bordeaux blandar man dock Cabarnet Sauvignon med andra druvor. Tänk på svarta vinbär när du doftar på ett glas Cabarnet Sauvignon och du kommer uppleva dig själv stå mitt bland vinbärsbuskarna i en sommarträdgård. Ofta lagrar tillverkarna även dessa viner på fat vilket ger dem kaffe och vanilj i tonerna. Generellt är dessa viner fylliga, de kan ibland liknas vid smaken av outspädd saft. Vinerna kan även vara ganska sträva.
Nu är det dags att räta ut ett frågetecken. Det är nämligen vanligt att folk frågar oss vad skillnaden är mellan en Syrah och en Shiraz. Svaret är att det inte finns någon skillnad för det är olika namn för samma druva. I Frankrike kallar man druvan för Syrah och i nya världen kallar man den för Shiraz. Likt Cabarnet Sauvignon har den tydliga dofter av mörka bär, fast inte lika mycket svarta vinbär utan man brukar säga att det är mer björnbär som man hittar i denna druva. Man tar helt enkelt ett steg från svarta vinbärsbuskagen ut lite närmare skogsbrynet där det växer vilda björnbär. Vinet kan ofta upplevas som kryddigt, smakrikt och fruktigt.
Vi står nu kvar vid trädgårdens utkant, precis längs vägen inte långt från björnbären växer nämligen körsbärsträdet. Smaken av mörka bär med dragning åt körsbär beskriver nämligen den spanska druvklassikern Tempranillo. Värd att ta med på listan över fem druvor då den på 90-talet revolutionerade svenskarnas förhållningssätt till vin. Druvan odlas främst i Spanien och revolutionen kom genom vad vi känner igen på regionens namn, nämligen Rioja. I Rioja började man lagra viner gjorda på tempranillo-druvan under längre perioder på ekfat. Detta gav vinet en kraftig och mjuk vaniljsmak vilket gick hem hos oss svenskar. Idag försöker Rioja anpassa sig till de nya trenderna och en tung Rioja är inte lika vanliga.
Man kan inte presentera röda druvor utan att ta med Merlot. Det är en druva som odlas i hela världen. Den är anpassningsbar, påminner om Cabarnet Sauvignon men är inte lika sträv. Om du nu står kvar under körsbärsträdet vid björnbären så är det som att du tar ett kliv tillbaka in mot de svarta vinbärsbuskarna, böjer dig ner och doftar på gräset. Det finns helt enkelt lite spretiga grästoner av allt möjligt, men grunden är mörka bär. I kända vindistrikt så som Toscana och Bourdaux används Merlot tillsammans med andra druvor för att hitta rätt balans i blandningarna.
Vi människor har en förkärlek för det som är otillgängligt och svårt. Därför blir den sista druvan att kvala in på listan Pinot noir. Det är även en spännande druva av den anledningen att vi nu måste fortsätta vår promenad i trädgården. Efter att ha doftat i Merlot-gräset tar vi nu och rundar körsbärsträden och ställer oss mellan jordgubbslandet och hallonen. Det är dessa ljusa bär som ofta tillsammans med någon pepprig ton karaktäriserar denna svårodlade druva. Det kanske är just på grund av dess relativa svårhet som några av världens dyraste viner är gjorda på Pinot Noir och kommer från det franska distriktet Bourgogne. Uppenbarligen en idealisk plats för att bemästra denna svåra druva.
Klassiska regioner
Rioja har vi redan nämnt. En region i norra Spanien på Pyrenéernas sluttningar, där man främst odlar druvan Tempranillo. När det kommer till Frankrike kan det vara bra att ha koll på Bordeaux och Bourgogne. Bordeaux ligger i sydvästra Frankrike mot Atlantkusten. Här odlas det mycket Cabernet sauvignon men även druvor som Merlot. När Bordeaux-viner blandas används ofta olika druvsorter för att hitta den kvalité som vinmakaren eftersträvar. I Bourgogne är man däremot mer strikt och håller sina viner till Pino Noir. En liten bit söderut från Bourgogne ligger regionen Beaujolais. Vanligt förekommande är att man tror att Beaujolais tillhör Bourgogne, men så är alltså inte fallet. Beaujolais är ett lättare vin med mycket arom och nyanser av såväl ljusa bär som viol. Vinet görs på druvan Gamay och är generellt inte anpassat för att lagras. Beaujolais är troligtvis Frankrikes mest kända vin. Vilket gör att du med all sannolikhet kommer höra folk som refererar till det i restaurangen.
I Italien kan det vara bra att ha koll på Toscana, Barolo och Valpolicella. Barolo ses av många som Italiens flaggskepp. Barolo är ett oerhört litet område som ligger söder Turin i nordvästra Italien. Baroloviner görs endast på druvan Nebbiolo och vinerna tenderar att ha nyanser av ibland annat körsbär. Vinerna upplevs ofta som ganska svåra att vänja sig vid då de är mycket sträva och kan ha tydliga inslag av tjära och tobak. De tunga nyanserna i samklang med att vinet upplevs som mycket friskt skapar den komplexitet som människor har lärt sig att älska.
Toscana är nog den av Italiens vinregioner som är mest känd i Sverige. Toscana är en ganska stor region som börjar en bit ovanför Rom och sträcker sig längst Italiens nordliga västkust och inåt täcker Toscana halva landet. Likt Bordeaux använder man i Toscana många olika sorters druvor i sina blandningar för att nå det optimala vinet. En druva som sticker ut som Toscanas riktmärke är dock Sangiovese. I kraftigare Sangiovese kan man ofta hitta toner av körsbär och örter såsom timjan och rosmarin.
Avslutningsvis skall vi säga några ord om Valpolicella. Valpolicella är nämligen det vindistrikt som står för produktionen av de allt mer populära Amaronevinerna. Valpolicella ligger i nordöstra Italien strax norr om staden Verona. Amarone är ett av de kraftfullaste vinerna som man kan dricka. Anledningen är att vinet görs på torkade druvor. Efter skörden väljer man ut de finaste druvorna och lägger dem på tork över vintern. Processen innebär att vattnet i druvorna dunstar och när man sedan pressar druvorna leder det till att sockerhalten i vinet blir väldigt hög. I och med att vinet blir så pass koncentrerat vinner det på lång lagring. Självfallet blir ett vin som genomgått den här långa processen ganska dyrt, men det kan det många gånger vara värt.
